154
gångna frågor. Jag älskar er framför alla kvinnor, och jag håller av La Mole framför alla män.
— Bra svarat, hördes plötsligt en röst bakom honom.
Ett draperi drogs undan från en lönndörr i väggen, som ledde in i rummet bredvid, och i dörröppningen visade sig La Mole. Han stod där som en tavla av Tizian i förgylld ram.
— La Mole! utropade Coconnas, utan att lägga märke till drottning Margareta eller ge sig tid att tacka henne för den angenäma överraskning hon berett honom, La Mole, min käre vän La Mole!
Han kastade sig i sin väns armar så häftigt, att han slog omkull den fåtölj, i vilken han suttit och ett bord som stod i vägen för honom.
La Mole återgäldade uppriktigt hans vänskapsbetygelser, men sade samtidigt till hertininnan:
— Förlåt mig, madame, om mitt namn ibland råkat ställa till små moln i ert vackra förhållande. Men, tillade han med en blick av outsäglig ömhet på Margareta, det är inte mitt fel, att jag inte återsett er långt tidigare.
— Som du ser, har jag hållit ord, Henriette, sade Margareta.
— Är det således endast och allenast hertiginnans böner jag har att tacka för denna lycka? frågade La Mole.
— Ja, endast och allenast hennes böner, svarade Margareta.
Men därpå tillade hon vänd mot La Mole:
— La Mole, jag ger er tillåtelse att inte tro ett enda ord av vad jag nu sagt.
Under tiden tryckte Coconnas tio gånger sin vän mot sitt bröst, gick runt omkring honom minst tjugu gånger och tog en kandelaber och lyste på honom för att se honom bättre. Slutligen föll han
