Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
183

— Vad nu… han! utropade Katarina häftigt Har ni inte tagit mer än en?

— Han var ensam, ers majestät.

— Satte han sig till motvärn?

— Nej, han satt helt lugnt och superade i ett rum och lämnade ifrån sig sin värja genast han anmodades därom.

— Vem då? frågade kungen.

— Ers majestät kommer att få se, svarade Katarina. Låt föra in fången, herr de Nancey.

Fem minuter därefter infördes de Mouy.

— De Mouy! utbrast kungen. Vad skall detta betyda?

— Tillåter ers majestät, att jag gör samma fråga? sade de Mouy lugnt.

— I stället för att besvära hans majestät med frågor, herr de Mouy, inföll Katarina, bör ni tala om för honom, vem det var som befann sig i kungens av Navarra rum en viss natt och vad det var för en upprorsmakare som gjorde motstånd mot hans majestäts befallning och dödade två av hans soldater samt sårade herr de Maurevel.

— Ja, sade Karl och rynkade på ögonbrynen, vet ni vad den mannen heter, herr de Mouy?

— Ja, ers majestät. Önskar ers majestät veta det?

— Jag erkänner att det skulle bereda mig ett nöje.

― Nåväl, ers majestät, han heter de Mouy de Saint-Phale.

— Var det ni?

— Ja, ers majestät.

Katarina tog häpen ett steg tillbaka.

— Hur kan det komma sig, frågade Karl, att ni vågade göra motstånd mot konungens befallning?

— För det första, ers majestät, visste jag ej att det fanns någon befallning av ers majestät, för