Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
207

— Hur har ers majestät fått fatt i den?

— Det är mycket enkelt, svarade kungen. Jag gick nyss upp till Henrik för att se om han var färdig. Han hade redan gått ut, men i stället fann jag på hans bord denna skatt, som jag tog med mig hit för att läsa den i lugn och ro.

— Ers majestät, sade hertigen medan håren reste sig på hans huvud och han kände hela sin kropp genomilas av den mest fasansfulla ångest, jag kom just för att säga er…

— Låt mig sluta det här kapitlet, Frans, sade Karl, sedan kan ni få säga mig vad ni vill. Nu har jag redan läst femtio sidor… det vill säga jag har riktigt slukat dem.

— Tjugufem gånger har han således fått giftet i sig, tänkte Frans. Min bror är död!

I detta ögonblick tänkte han att det kanske ändå famns en Gud i himmelen som ej var slumpen.

Med darrande hand torkade han kallsvetten ur pannan och väntade under tystnad såsom brodern befallt honom tills denne slutat sitt kapitel.




LI.
FALKJAKTEN.

Karl läste alltjämt. Full av intresse formligen slukade han sida efter sida och varje blad i boken klibbade envist fast vid nästa.

Hertigen av Alencon betraktade med stirrande blick detta förfärliga skådespel, vars slut han ensam förutsåg.

Hela hans plan gentemot Henrik hade i detta ögonblick förändrats. Det var Karl och ej Hen-