208
rik som läst den förgiftade boken. Nu måste Henrik stanna kvar, men överbevisad om förräderi. Hade han väl en gång blivit inspärrad i Bastiljen skulle han bli ofarligare efter kungens död än i spetsen för trettiotusen man.
När Karl läst slut kapitlet och såg upp, sade hertigen därför:
— Min bror, jag har väntat endast därför att ers majestät befallde det. Men jag har gjort det med ledsnad, ty jag har saker av den allra största vikt att säga.
— För tusan! utbrast Karl, vilkens bleka kinder börjat bli röda, vare sig det berodde på giftet eller på hans iver att läsa boken. Kom inte och försök tala med mig en gång till om samma sak. Du skall ge dig i väg liksom kungen av Polen fått ge sig härifrån. Jag har gjort mig kvitt honom liksom jag kommer att göra med dig. Inte ett ord mer om den saken.
— Det är inte om min avresa som jag kommer och vill tala med ers majestät. Ers majestät har sårat mina känslor mycket djupt på en mycket öm punkt, nämligen i fråga om min tillgivenhet som bror och min trofasthet som undersåte. Därför vill jag bevisa, att jag inte är den som är en förrädare.
— Jaså, sade Karl, är det frågan om någon angivelse nu igen, något löst rykte, kan jag tro?
— Nej, ers majestät, jag är säker på min sak. Det gäller en sammansvärjning, som en löjlig hänsynsfullhet förut hindrat mig från att yppa för ers majestät.
— En sammansvärjning? upprepade Karl. Vad är det för sammansvärjning?
— Medan ers majestät jagar i dag, kommer kungen av Navarra att smyga sig undan i Saint-Germain-skogen. En trupp av hans anhängare väntar på honom där och han skall fly med dem.
