216
LII.
FRANS I:S PAVILJONG.
Till höger om Violettes-alléns långa lövvalv ligger en liten öppen plats som ej kan ses från vägen men från vilken man mycket väl kan se allén. Mitt på denna plats hade två män slagit sig ned på sina kappor i gräset med värja och musköt bredvid sig. Den ene av dem hade rest sig upp på ett knä och lyssnade.
— Jag tyckte jag hörde jaktsällskapet närma sig, sade han. Jag hörde till och med jägarna driva på falkarna med sina rop.
— Men nu hörs ingenting längre, sade den andre. som tycktes avvakta händelsernas gång med mera filosofiskt lugn. De måste ha avlägsnat sig igen… Vad var det jag sade dig, det är en dålig observationsplats, det här… Man syns visserligen inte men så ser man heller ingenting.
— Men för tusan, min käre Annibal, sade den förste, vi måste väl placera våra hästar någonstans och de två handhästarna och mulåsnorna, som äro så överlastade så att jag vet inte hur de skola bära sig åt för att följa med oss. Jag kan inte tänka mig något bättre gömställe än här under ekarna Jag anser därför att man inte kan klandra herr de Mouy utan tvärtom bör berömma honom för den omsorg han lagt i dagen vid alla förberedelserna till företaget. Han har i alla avseenden handlat som en mycket skicklig konspiratör…
— Där ha vi just det rätta ordet, sade den andre. Jag väntade bara på det! Vi konspirera således?…
— Nej, men vi tjäna kungen och drottningen.
— Vilka konspirera… vilket betyder precis detsamma för oss.
— Jag har ju redan sagt dig, Coconnas, sade
