höll en pistol i vardera handen och styrde hästen endast med knäna.
— Herr de Mouy! utropade Cconnas oroligt. Herr de Mouy flyr! Då gäller det att klara sig!
— Fort, fort! ropade hugenotten. Allt är förlorat. Jag har tagit en omväg för att varna er. I väg!
Han hade knappt hunnit uttala dessa ord förrän han redan var långt borta.
— Men drottningen? utbrast La Mole.
De Mouy kunde emellertid inte längre höra honom. Coconnas hade redan sprungit fram till hästarna, hoppade upp i sadeln på sin och kastade den andras tyglar åt La Mole.
— Kom, ropade han. Jag upprepar de Mouys ord: I väg! Herr de Mouy talar bra. I väg, La Mole!
— Ett ögonblick… invände La Mole, vi ha ju kommit hit i ett bestämt ärende.
— Inte för att bli hängda, svarade Coconnas. Jag råder dig att inte förlora någon tid. Jag vet nog att du vill komma med långa haranger, men jag kan svara dig med ett enda ord: När herr de Mouy de Saint-Phale flyr, då kan vem som helst fly.
— Herr de Mouy de Saint-Phale har inte fått till uppgift att föra med sig drottningen, invände La Mole. Herr de Mouy de Saint-Phale älskar inte drottning Margareta.
— Guds död, det gör han sannerligen rätt i att låta bli, om kärleken skulle förleda honom att göra sådana dumheter som jag ser att du står i begrepp att göra. Helvetets djävlar må ta en kärlek, som kostar två tappra adelsmän huvudet! För tusan, vi hålla ju på att konspirera, min bäste vän, och när man konspirerar illa, måste man rädda skinnet. Upp i sadeln, La Mole!
— Rädda du dig, min vän, jag hindrar dig inte
