Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
229

Vilket betyder:

Frukta ej.

— Vad sade hon åt dig? frågade Coconnas.

— Hon sade åt mig att ej frukta någonting, svarade La Mole.

— Så mycket sämre, mumlade piemontesaren. Alla gånger som de orden ha riktats till mig har jag fått en kula någonstans, ett värjhugg i kroppen eller en blomkruka i huvudet. Frukta ingenting, vare sig det sägs på hebreiska, latin eller franska har alltid för mig varit detsamma som: Se upp!

— Låt oss ge oss av nu, sade befälhavaren för ryttarna

— Är det tillåtet att fråga vart man för oss? frågade Coconnas.

— Till Vincennes, tror jag, svarade befälhavaren.

Under vägen till Louvren återvann konungen medvetandet och hämtade sig en smula. I Nanterre ville han till och med stiga till häst, men man hindrade honom därifrån.

— Skicka efter mäster Ambroise Paré, sade Karl, då man kommit fram till Louvren.

Han steg upp från båren, steg uppför trappan stödd på Tavannes arm och begav sig till sitt rum, dit han befallde att ingen fick följa efter.

Alla hade lagt märke till att han var ytterst allvarsam. Under hela vägen hade han varit mycket tankfull. Han hade ej talat till någon och brydde sig inte längre om vare sig sammansvärjning eller konspiratörer. Det var tydligt att det var hans sjukdom som sysselsatte honom.

Denna så plötsliga, så besynnerliga, så svåra sjukdom företedde en stor likhet med den som iakttagits hos Frans II under tiden närmast före hans död.

Därför var det heller ingen som förvånades över befallningen att ingen utom mäster Ambroise Paré fick komma in.