242
Amman skyndade fram. Karl stödde sig på hennes arm och gick in i sängkammaren.
— Nu lägger jag mig själv, sade Karl.
— Men om mäster Ambroise Paré kommer?
— Säg honom då att jag mår bättre och inte behöver honom.
— Men vad skall du ta in?
— Åh, det är en mycket enkel medicin, svarade Karl, äggvitor i mjölk. Apropå, tillade han, den stackars Actéon är död. Hunden måste begravas i morgon bittida i en vrå av Louvrens trädgård. Det var en av våra bästa vänner… jag skall låta resa en gravsten… om jag får tid därtill…
LV.
VINCENNES.
I enlighet med Karl IX:s befallning blev Henrik samma afton förd till slottet Vincennes. Färden skedde i bärstol. Fyra vaktsoldater marscherade på ömse sidor om denna, och i spetsen red herr de Nancey för att överbringa den befallning, som för Henrik skulle öppna portarna till det skyddande fängelset.
Vid porten till vakttornet gjordes halt. Herr de Nancey steg av sin häst, öppnade den låsta dörren till bärstolen och bad vördnadsfullt kungen stiga ur.
Henrik lydde utan att göra minsta invändning. Varje vistelseort föreföll honom säkrare än Louvren, och när tio portar tillslötos efter honom, skilde de honom också från Katarina av Medicis.
Den kunglige fången gick över vindbryggan mellan två led av soldater, passerade tre dörrar i vakttornet och tre nedanför trappan upp i slottet, varefter han steg upp i första våningen, alljämt med herr de Nancey före sig.
