Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241

I samma ögonblick fick Karl ett anfall av torrhosta, varpå följde inre smärtor. Han uppgav två eller tre halvkvävda rop och föll tillbaka i stolen.

— Vad är det med ers majestät? frågade René bestört.

— Ingenting, svarade Karl. Ge mig bara någonting att dricka.

René fyllde ett glas med vatten och lämnade det med darrande hand till Karl, som tömde det i ett enda drag.

— Och nu, sade Karl och tog en penna samt doppade den i bläck, skriv nu på den här boken…

— Vad skall jag skriva?

— Vad jag dikterar för er:

»Denna handbok i falkjakt har jag lämnat änkedrottningen, Katarina av Medici.»


René tog pennan och skrev.

— Skriv nu ert namn under.

Florentinaren skrev under.

— Ers majestät har lovat skona mitt liv, sade han därpå.

— Och vad på mig ankommer, så skall jag hålla det.

— Ers majestät, kan jag lämna Frankrike, när jag ser att mitt liv är i fara?

—— Det skall jag svara på om fjorton, dagar. Men till dess…

Karl rynkade ögonbrynen och lade ett finger mot sina bleka läppar.

— Åh, ers majestät kan vara fullkomligt lugn.

Glad över att ha sluppit undan för så billigt pris bugade sig florentinaren och gick.

— Strax därefter visade sig amman i dörren.

— Hur är det fatt, min Charlot, frågade hon.

— Jag är mycket matt. Ge mig din arm och led mig till sängen.


16. Drottning Margot. II.