264
kalla förste presidenten och så fort som möjligt anställa en undersökning rörande den vaxbild, som han och hans medbrottsling givit ett styng i hjärtat, och detta mot konungen. Katarina.»
LVII.
DE OSYNLIGA SKÖLDARNA.
Dagen efter den då Katarina skrivit det här återgivna brevet, inträdde guvernören till Coconnas med ett ytterst imponerande följe — två hillebardiärer och fyra svartklädda gestalter.
Coconnas uppmanades stiga ned i en sal, där prokuratorn Laguesle och två domare väntade på honom för att förhöra honom i enlighet med Katarinas instruktioner.
Under de åtta dagar, som Coconnas tillbragt i fängelset, hade han tänkt mycket. Dessutom hade han och La Mole träffats varje dag några ögonblick tack vare ett överraskande tillmötesgående från deras fångvaktare, som inte gärna kunde vara dikterat endast av människokärlek. De båda vännerna hade därför kunnat komma överens om hur de skulle uppträda, det vill säga att de skulle neka till allt. Coconnas var följaktligen övertygad om att hans sak stod så bra som möjligt. Anklagelserna voro inte svårare mot honom än mot alla de andra. Henrik och Margareta hade ej gjort något försök till flykt, och Coconnas och La Mole kunde därför ej gärna vara så synnerligen komprometterade i en sak, där de närmast ansvariga gingo fria. Coconnas visste ej att kung Henrik var fången på samma fästning som han. Och hans fångvaktares välvilja sade honom, att över hans huvud svävade
