någonting som han brukade kalla sina osynliga sköldar.
Ända hitintills hade förhören gällt kungen av Navarras planer, hans flyktförsök och den del som de båda vännerna kunde ha tagit däri. Coconnas hade ideligen svarat på ett mer än svävande och mer än frimodigt sätt. Han beredde sig nu att svara på samma sätt och hade redan på förhand gjort klart för sig vad han skulle säga, då han helt plötsligt märkte att förhöret började röra en helt annan sak.
Det var nu frågan om en mängd visiter som gjorts hos René och en eller flera vaxfigurer, som gjorts för de La Moles räkning.
Coconnas tyckte nu att anklagelserna måtte ha blivit betydligt mera oviktiga. Förut hade det ju gällt förräderi mot en konung, nu var det bara frågan om en åtta à tio tums staty av en drottning i vax.
Han svarade helt muntert, att varken han eller hans vän lekt med dockor på mycket länge, och märkte till sin stora tillfredsställelse att han flera gånger med sina svar hade den förmånen att få sina domare att skratta.
När man slutat förhöret med honom och han fick gå upp igen, gjorde han det sjungande och med ett sådant buller och bång, att La Mole, som därefter skulle kallas ned, måste draga de bästa slutsatser därav.
La Mole fick nu i sin tur gå ned. Han liksom Coconnas märkte till sin förvåning, att förhöret nu gällde någonting helt annat. Man frågade honom angående hans besök hos René. Han svarade att han hade varit hos florentinaren en enda gång. Därpå tillfrågades han, om han ej av René beställt en vaxfigur och om denna figur skulle föreställa en man. Han svarade att den föreställde en kvinna.
