268
deras tystnad kommer att föra dem i döden lika säkert som om de talat.
— Ja, men vi skall rädda dem, vi!
— Du har således tänkt ut en plan.
— Jag har inte hållit på med någonting annat sedan i går.
— Nå?
— Jag har nyss kommit överens med Beaulieu. Åh, min kära drottning, det var en svår och sniken karl! Den här historien kommer att kosta ett människoliv och trehundratusen écus.
— Säger du att han är svår och sniken… och så begär han bara ett människoliv och trehundratusen écus!… Men det är ju ingenting!
— Ingenting… trehundratusen ecus!… Alla dina och mina smycken, skulle inte förslå att täcka det beloppet.
— Det betyder ingenting. Kungen av Navarra måste skaffa denna summa eller, om det gäller, bror Karl själv… eller…
— Prat, du resonerar som en toka. Jag har de där trehundratusen écus.
— Du?
— Ja, just jag.
— Hur har du skaffat dem?
— Hm…
— Är det en hemlighet?
— Ja, för alla människor, men inte för dig.
— Herregud, utbrast Margareta och log genom tårarna, har du händelsevis stulit dem?
— Den saken får du själv döma om.
— Låt höra.
— Du minns den där avskyvärde Nantouillet?
— Den där rika procentaren?
— Ja, om du så vill…
― Nå?
— Jo, en dag fick han se en viss blond dam
