286
Det var han som både muntligen och skriftligen hade fått Katarinas uppdrag att lägga sig synnerligen vinn om denna process.
Ett förhänge lyftes upp och Coconnas kunde se in i bakgrunden av detta rum, som förlorade sig i dunklet men vars upplysta delar erbjöd en så fruktansvärd anblick, att Coconnas kände benen vackla under sig och mot sin vilja utropade:
— O, min Gud!
Det var inte utan skäl som Coconnas uppgav detta rop.
Anblicken var i själva verket den hemskaste man gärna kunde tänka sig Denna sal, som under förhöret varit dold av förhänget men som nu var fullt synlig, liknade en helvetets försal.
Närmast syntes en sträckbänk av trä med rep, block och andra tillbehör. Längre bort brann ett fyrfat, som kastade ett rödaktigt sken och gav en ännu dystrare prägel åt de gestalter som befunno sig framför Coconnas. Stödd mot en av pelarna stod en man med ett rep i handen orörlig som en staty. Man skulle ha kunnat tro att han var av sten liksom pelaren mot vilken han stod lutad. På väggarna över stenbänkarna och järnringarna syntes kedjor och glänsande klingor.
— Åh, mumlade Coconnas, tortyrsalen fullt i ordning… man väntar tydligen bara på patienten! Men vad skall detta betyda?
— På knä, Marc-Annibal de Coconnas! sade en röst som kom den unge mannen att se upp. Fall på knä och lyssna till den dom som blivit fälld över eder.
Mot en dylik uppmaning gjorde Coconnas hela natur uppror.
Men just som han stod i begrepp att protestera däremot lade två karlar sina händer på hans axlar
