Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
339

— Fly utan att förlora en minut, utan att förlora en sekund.

— Men vilken väg? Om de vänta på mig i försalen skola de döda mig när jag går ut.

— Hör på: jag riskerar allt för er, glöm aldrig det.

— Var lugn.

— Följ mig genom de här lönndörren. Jag skall visa er vägen till lönnporten. För att skaffa er tid skall jag sedan gå tillbaka till änkedrottningen och säga till henne att ni är kvar här. Man kommer att tro, att ni upptäckt den hemliga gången och begagnat er av den för att fly. Kom, kom!

Henrik lutade sig ned över Karl och kysste hans panna.

— Farväl, min bror, sade han. Jag skall aldrig glömma att din sista önskan var att få mig till efterträdare. Jag skall aldrig glömma att din sista vilja var att jag skulle bli konung. Dö i frid. I mina trosförvanters namn förlåter jag dig allt det blod som gjutits!

— Skynda på, skynda på! uppmanade honom Réné. Han börjar återfå medvetandet. Fly innan han öppnar ögonen, fly!

— Amma, mumlade Karl, amma!

Henrik grep vid Karls huvudgärd den värja, som den döennde konungen ej längre behövde, stoppade på sig det pergament, som gjorde honom till regent, tryckte en sista kyss på Karls panna och sprang därefter runt sängen samt in genom lönndörren, som stängdes efter honom.

— Amma, ropade Karl med högre röst, amma!

Amman kom inskyndande.

— Vad är det, min Charlot? frågade hon.

— Amma, sade konungen med uppspärrade ögonlock och dödens förfärliga stelhet i ögonen, det måste ha hänt någonting medan jag sov. Jag ser ett