344
— Javisst. Jag höll mig gömd hos en vinhandlare mitt emot. Först såg jag honom gå in i samma hus som i går. Då madame de Sauve dröjde var han nog oförsiktig att visa sitt ansikte i ett fönster i första våningen, och då kunde jag se honom så tydligt att jag omöjligt kunde tvivla längre. Madame de Sauve kom för resten dit ögonblicket därpå.
— Och nu tror du att de liksom förra natten komma att stanna till tretiden?
— Det är troligt.
— Var ligger det där huset?
— Vid Croix-des-Petits-Champs.
— Gott, sade Katarina. Känner herr de Sauve igen din stil?
— Nej.
— Sätt dig ned och skriv.
Maurevel satte sig och tog en penna.
— Jag är färdig, ers majestät.
Katarina dikterade:
»Medan baron de Sauve förrättar sin tjänst i
Louvren beger sig baronessan med en sprätt bland
hans vänner till ett hus i närheten av
Croix-des-Petits-Champs. Baron de Sauve skall känna igen
huset på ett rött kors, som är ritat på väggen»
— Nåväl? frågade Maurevel.
— Gör en avskrift av brevet, sade Katarina.
Maurevel lydde.
— Och nu, sade änkedrottningen därefter, skall du skicka en pålitlig karl med ett av de här breven till herr de Sauve. Samme man skall tappa det andra brevet i en av korridorerna i Louvren.
— Jag förstår inte, sade Maurevel.
Katarina ryckte på axlarna.
— Förstår du inte att en äkta man som får ett sådant här brev blir ond?
