för petardiererna utan att enligt den kungliga etiketten först invänta att Katarina tilltalade honom.
— Vilken han? frågade Katarina,
— Vem skulle jag väl kunna mena, ers majestät, om inte kungen av Navarra?
— Här? utbrast Katarina. Här… han… Henrik… Vad kan han ha här att göra, eftersom han är så oförsiktig?
— Om man finge sätta tro till skenet har han kommit hit för madame de Sauves skull. Men det är mera sannolikt att han kommit hit för att konspirera mot konungen.
— Hur vet ni att han är här?
— I går såg jag honom gå in i ett hus, och några ögonblick därefter kom madame de Sauve efter.
— Är ni säker på att det är han?
— Jag väntade tills han kom ut igen, det vill säga till fram på natten. Klockan tre återvände de båda älskande. Kungen följde madame de Sauve ända till Louvrens port. Tack vare portvakten, som utan tvivel var mutad, kom hon in utan obehag och kungen vände tillbaka gnolande på en visa och lika obesvärad och sorglös som om han befunnit sig bland sina berg.
— Vart gick han?
— Till Rue de l'Arbre-Sec till värdshuset Vackra Stjärnan, samma ställe där de båda trollkarlarna bodde, som ers majestät lät avrätta förra året.
— Varför kom du inte genast hit och talade om detta för mig?
— Därför att jag då ännu inte var tillräckligt säker på min sak.
— Nu däremot?…
— Nu är jag säker.
— Har du sett honom?
