Då båda vännerna förklarade nu för drottningen och hertiginnan, att de voro tvungna att åtminstone vara tillstädes när hertigen av Alencon gick till sängs.
— Nåväl då, sade hertiginnan, vi gå åt vårt håll.
— Kan man få veta vart? frågade Coconnas.
— Åh, ni är alldeles för nyfiken, sade hertiginnan och tillade: Quere et invenies (Sök och finn).
De båda unga männen bugade sig och skyndade till hertigen av Alencon.
Hertigen tycktes ha väntat på dem.
— Ni kommer bra sent, sade han.
— Klockan är inte tio än, svarade Coconnas.
Hertigen såg på sin klocka.
— Det är sant, svarade han. Alla i Louvren ha emellertid gått och lagt sig.
— Ja, ers höghet. Skall vi föra in hovmännen till ers höghet?
— Nej, gå ut i salen och avskeda dem alla.
De båda männen lydde och återvände därpå till hertigen.
— Ers höghet tänker kanske gå till sängs… eller kanske arbeta? frågade Coconnas.
— Nej, ni har ledigt tills i morgon bittida.
— Jaså, sade Coconnas helt lågt till La Mole, hela hovet tycks ge sig ut på äventyr i kväll.
De båda männen rusade i vild fart uppför trappan, togo sina kappor och värjor och skyndade ut ur Louvren efter två damer, som de hunno upp i hörnet av Rue du Coq-Saint-Honoré.
