86
— Därför… därför att… sade Margareta förvirrad, därför att han var någon annanstans.
— Jaså, ja, kan han visa ett alibi, så är det en annan sak, sade Henrik. Då säger han bara var han befann sig och så är saken klar.
— Var han befann sig?… upprepade Margareta livligt.
— Javisst… han måste ha träffat och talat med någon. Men eftersom man olyckligtvis har bevis…
— Bevis… vilka då?
— Den man som slogs så förtvivlat bar en röd kappa.
— Men det är inte bara herr de La Mole som har röd kappa… jag känner en person till.
— Javisst, det gör jag också… Men så här kommer det att bli. Antingen var det herr de La Mole eller också var det den andre, det vill säga herr de Mouy. Och om herr de Mouy blir arresterad, så äro vi förlorade.
— Javisst, jag förstår det.
— Däremot komprometterar herr de La Mole inte någon, såvida ni inte tror att han är i stånd att hitta på någon historia, som till exempel att han var tillsammans med damer… ja, vad vet jag?
— Om ni bara är orolig för den saken, inföll Margareta, så kan ni vara lugn, han kommer inte att säga någonting.
— Vad nu, sade Henrik, kommer han att att tiga, även om han får betala sin tystnad med sitt liv?
— Han kommer att tiga.
— Är ni säker på det?
— Jag ansvarar för det.
— Då är allting bra, sade Henrik och steg upp.
— Går ers majestät, frågade Margareta livligt.
— Javisst. Detta var allt vad jag ville säga.
— Och vart går ni…
