och så fort jag svalnar, värker min axel. Framåt! Framåt!
— Kapten, sade Maurevel till anföraren för schweizarna. Ge mig tre karlar och gå och expediera er minister med resten.
Tre schweizare skilde sig från truppen och förenade sig med Maurevel. De två trupperna marscherade emellertid sida vid sida ända till Rue Tirechappe, där veko schweizarna och ryttarna in på Rue de la Tonellière, under det att Maurevel, Coconnas, värdshusvärden samt deras tre soldater följde Rue de la Ferronnerie fram till Rue Sainte-Avoie.
— Men vart tusan för ni oss? sade Coconnas, som började bli uttråkad av denna långa marsch utan resultat.
— Jag skall före er på en farlig och på samma gång nyttig expedition. Efter amiralen, Téligny och hugenottprinsarna, kan jag inte bjuda er på något bättre. Hav bara tålamod en stund. Det är på Rue du Chaume vi ha vår lilla affär, och om ett ögonblick skall vi vara där.
— Säg mig, sade Coconnas, Rue du Chaume är inte det i närheten av Temple?
— Jo, varför det?
— Ah, där finns en gammal fordringsägare till vår familj, en viss Lambert Mercandon, till vilken min far har givit mig i uppdrag att överlämna hundra rosennobler, som jag har på fickan.
— Nå, då har ni ju ett bra tillfälle, att göra er kvitt med honom, anmärkte Maurevel.
― Hur då?
— Åh, i dag reglerar man alla sina gamla skulder. Er Mercandon är väl hugenott?
— Aha, jag förstår, sade Coconnas det måste han naturligtvis vara.
— Tyst, nu äro vi framme.
8. Drottning Margot.
