114
— Vad är det där för ett stort palats med flygeln mot gatan?
— Hertigens av Guise palats.
— Verkligen, sade Coconnas. Ja, jag måste väl komma hit någon gång eftersom jag kommit till Paris under den store hertigens beskydd. Men det var fan vad det är lugnt i det här kvarteret. Man hör ju knappast bösskotten, man skulle kunna tro att man vore på landet. Alla människor sover ju, vart fan skall jag då ta vägen?
Och hertigens av Guise palats föreföll verkligen lika lugnt som vanligt. Alla fönster voro stängda, endast ett ensamt ljus, som lyste i ett fönster i flygeln, tilldrog sig Coconnas uppmärksamhet.
Strax bortom hertigens palats, det vill säga i hörnet av Rue du Petit-Chantier och Quatre-Fils stannade Maurevel.
— Här bor den vi söker, sade han.
— Det vill säga, den som ni söker, sade värdshusvärden.
— Eftersom ni följer mig, söker vi honom allesammans.
— Vad! I det här huset, där alla tycks sova så lugnt…
— Precis. Ni, herr värdshusvärd, passa nu på och draga nytta av det hederliga ansikte, som himlen av misstag har givit er, och knacka på porten. Lämna er bössa åt herr Coconnas… han har sneglat på den en hel timme. Om ni blir insläppt, skall ni be att få tala med hans nåd de Mouy.
— Aha, jag förstår, sade Coconnas ni tycks också ha en fordringsägare i Templekvarteret.
— Alldeles, fortsatte Maurevel. Ni går in, låtsas vara hugenott och underrättar de Mouy om allt som tilldragit sig. Han är tapper, han kommer säkert ut…
