174
att dö genom sin gemåls förräderi. Och jag har kommit.
— Ers majestät, sade Margareta, ni kommer att föra ett annat språk, då ni får veta att allt, som sker nu, är föranstaltat av en person, som älskar er… och som ni älskar.
Henrik ryckte till vid dessa ord och hans genomträngande grå ögon riktade under hans svarta ögonbryn en förvånad blick på drottningen.
— Åh, lugna er, sade drottningen leende. Jag är inte nog förmäten att påstå, att jag är den personen.
— Det är emellertid ni som har låtit skicka mig den här nyckeln, sade Henrik, och den här stilen är er.
— Ja, det är min stil, det erkänner jag, och att biljetten kommer från mig, har jag inte heller förnekat. Men med nyckeln är det en annan sak. Det må vara nog för er att veta, att den gått genom händerna på fyra kvinnor, innan den kom till er.
— Fyra kvinnor, utropade Henrik förvånad.
— Ja, fyra kvinnor, upprepade Margareta. Den har gått genom händerna på änkedrottningen, madame de Sauve, Gilonne och mig.
Henrik började grubbla på denna gåta.
— Men låt oss nu tala förstånd, sade Margareta, och låt oss tala öppet med varandra. Är det sant som ryktet i dag förmäler, att ers majestät samtyckt till att avsvärja protestantismen?
— Ryktet har orätt, jag har ännu inte samtyckt.
— Ni har emellertid bestämt er?
— Ja, jag rådgör med mig själv. Vad vill ni att jag skall göra! När man är tjugu år och så gott som kung, finns det, min Gud, saker som äro väl värda en mässa.
— Och en av dessa saker är livet?
