och nu i sin omtanke om dig ha märkt att Henrik av Navarra varje natt tar fel på våning, kunna inte tillåta, att en sådan där liten kung som han i varje ögonblick genom sin ringaktning för hennes person och sitt negligerande av äktenskapets plikter förolämpar en kvinna med din skönhet, din rang och dina förtjänster. När de fått klart för sig att detta vanvettiga och förmätna huvud vid första tillfälle skall vända sig mot vår familj och fördriva dig ur sitt hus, ha de då inte rätt att genom att skilja era öden trygga din framtid på ett sätt som på samma gång är värdigare dig och din ställning?
— Ers majestät, sade Margareta, dessa iakttagelser vittna om en moderlig kärlek, som gör mig både glad och stolt. Men jag måste dock vara nog förmäten att påminna ers maejstät om, att konungen av Navarra är min gemål.
Katarina gjorde en rörelse av förargelse och närmade sig Margareta.
— Din gemål! sade hon. Är det nog för att vara man och hustru att kyrkan har givit en sin välsignelse, och inviges äktenskapet endast genom prästens ord? Din gemål! Nej, min flicka, om du vore madame de Sauve, skulle du kunna ge mig detta svar. Men tvärtemot vad vi väntat oss av Henrik av Navarra, sedan vi gåvo honom äran att få kalla dig sin hustru, har han åt en annan givit de rättigheter, som tillkommit dig, och i detta ögonblick, sade Katarina och höjde rösten, kom, kom med mig! Denna nyckel går till madame de Sauves våning, du kan se själv.
— Tala inte så högt, ers majestät, jag ber er, sade Margareta, ty ni inte endast misstar er, utan…
— Vad då?
— Ni kan väcka min man.
