Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

288

räddat ens liv, svarade Henrik tvetydigt som vanligt i dylika fall, och Gud har uppenbarligen förskonat mig i en stor fara.

— Ers majestät, återtog de Mouy, erkänn en sak,

— Vilken då?

— Att er avsvärjelse inte skett av övertygelse utan endast var en handling av beräkning. Ni har svurit för att kungen skulle skona ert liv och inte därför att Gud gjort det.

— Vilken än orsaken må vara till min omvändelse, svarade Henrik, så är jag nu inte desto mindre katolik.

— Ja, men kommer ni alltid att förbli det? Kommer ni inte att återta er ed, så fort ni kan handla fritt igen? Just nu erbjuder sig ett sådant tillfälle. La Rochelle är upproriskt, Roussillon och Béarn vänta blott på ett ord för att skrida till handling, i Guyenne ropa alla efter krig. Säg mig endast att ni är katolik av nödtvång, så ansvarar jag för framtiden.

— Man tvingar inte en ädling av min börd, min käre de Mouy. Det som jag gjort har jag gjort av fri vilja.

— Men ers majestät, sade den unge mannen ytterst beklämd över detta motstånd som han inte väntat sig, ni tänker inte på, att när ni handlar på det sättet, så överger ni… så förråder ni oss…

Henrik stod orörlig.

— Ja, fortfor de Mouy, ni förråder oss, ers majestät, ty många av oss ha kommit hit med fara för sina liv för att rädda er ära och er frihet. Vi ha gjort alla förberedelser för att skaffa er en tron, ers majestät. Icke blott friheten utan makten och en tron som ni själv kan välja. Om två månader står er valet fritt mellan Navarra och Frankrike.

— De Mouy, sade Henrik och slog ned blicken