306
— …som jag lämnade kvar här… Min värja.
— Ich verstehe nicht.
— Jag glömde den här i natt.
— Guds död! utbrast La Mole, om jag hade min värja skulle jag ha god lust att ränna den tvärs genom livet på den förbaskade karlen. Men nu har jag den inte, så det får väl vara till en annan gång.
Därpå fortsatte han fram till Rue du Roi-de-Sicile, tog av åt höger, gick vidare omkring femtio steg, tog åter av åt höger och befann sig därefter på Rue Tizon, en liten gata som gick parallellt med Rue Cloche-Percée, och såg precis likadan ut. Och än mer: Han hade knappt gått trettio steg förrän han åter stod framför den lilla porten med stora spikar och skottgluggar, de två trappstegen och muren. Det såg precis ut som om Rue Cloche-Percée hade vänt sig om för att få se honom gå förbi.
La Mole undrade ett ögonblick om han kanske tagit miste på vänster och höger och gick fram och bultade på porten för att framställa samma förfrågan som vid den första porten han sett. Men den här gången bultade han förgäves. Ingen kom och öppnade.
La Mole gjorde om samma promenad två eller tre gånger och kom till den helt naturliga slutsatsen, att det var samma hus, som hade två ingångar, den ena vid Rue Cloche-Percée och den andra vid Rue Tizon.
Men hur logisk denna slutsats än var gav den honom ändå ej tillbaka hans värja eller lämnade honom besked om var hans vän befann sig.
Ett ögonblick funderade han på att gå och köpa en ny värja och genomborra den otrevlige portvakten som envisades med att tala tyska. Men så kom han att tänka på att portvakten stod i Margaretas tjänst och att om Margareta hade valt en
