sådan figur måtte hon ha haft sina skäl där till, varför det kanske skulle vara tråkigt för henne att mista honom. Av fruktan att ändock ge vika för frestelsen begav han sig vid tvåtiden på eftermiddagen tillbaka till Louvren.
Som hans rum nu inte var upptaget kunde han gå in till sig. Det var också av behovet påkallat eftersom hans livrock, såsom Margareta påpekat för honom, verkligen var ytterst illa tilltygad.
Han gick därför rakt fram till sängen för att ta på sig sin vackra pärlgråa livrock. Till hans stora häpnad var det första han fick syn på den eftersökta värjan, som han glömt kvar vid Rue Cloche-Percée.
Han tog upp den och vände och vred på den.
— Sannerligen, mumlade han, det här ser ut som trolleri. Därpå tillade han med en suck. Om jag bara kunde få tag i min stackars vän lika lätt som min värja!
Två eller tre timmar efter det La Mole slutat sin rekognoscering rumt det lilla huset med de två ingångarna, öppnades porten åt Rue Tizon. Det var omkring vid femtiden på eftermiddagen och följaktligen alldeles mörkt.
En kvinna, insvept i en lång, pälsbrämad kappa åtföljd av en tjänsteflicka kom ut genom porten, som en vid pass fyrtioårig duenna höll upp åt henne, smög sig hastigt fram till Rue du Roi-de-Sicile, knackade på en liten port i Hôtel d'Argenson. Denna öppnades och strax därpå kom hon ut genom stora ingången i samma hus vid Vieille-Rue-du-Temple samt fortsatte till en liten bakport i hertigen av Guises palats, tog fram en nyckel ur fickan, öppnade porten och försvann.
En halvtimme därefter kom en ung man med förbundna ögon ut genom samma port, åtföljd av en kvinna som ledde honom till hörnet av Rue
