308
Geoffroy-Lasnier och Rue de la Mortellerie. Där uppmanade hon honom att räkna till femtio och sedan ta av sig bindeln.
Den unge mannen följde samvetsgrant uppmaningen, och efter att ha räknat till femtio tog han bort den näsduk som han hade för ögonen.
— Guds död! utbrast han och såg sig omkring, jag vill bli hängd om jag har en aning om var jag är!… Sex! utbrast han då han hörde tornuret slå i Notre-Dame. Vart kan den stackars La Mole ha tagit vägen? Jag skall gå till Louvren, kanske kan jag få höra någonting om honom där.
Sagt och gjort. Coconnas sprang i full fart längs Rue de la Mortellerie och kom fram till Louvrens portar på kortare tid än en häst skulle ha behövt för att tillryggalägga samma väg. Hänsynslöst armbågade han sig fram genom mängden av hyggliga borgare, som helt fredligt promenerade kring butikerna på Place Baudoyer och gick in i palatset.
Där frågade han en skyltvakt, som trodde sig ha sett herr La Mole gå in men som ej sett honom gå ut.
Alltjämt springande skyndade han upp till rummet och öppnade dörren. Men han fann ingenting annat i rummet än La Moles söndertrasade livrock. Detta ökade hans oro.
Nu kom han att tänka på La Hurière, och sprang till den värde värdshusvärden på Vackra Stjärnan. Denne hade sett La Mole. Han hade ätit frukost där. Nu blev Coconnas helt och hållet lugnad, och som han var mycket hungrig begärde han fram en supé.
Han åt med god aptit och var inte färdig med sin måltid förrän klockan åtta. Efter att ytterligare ha styrkt sig med ett par buteljer vin, begav han sig åter på spaning efter La Mole och lät denna nya expedition åtföljas av knuffar med armbågar
