314
— Vad nu! utbrast Margareta, är det inte konungen av Navarra som ni söker?
— Tyvärr, ers majestät, måste jag be er om att framför allt dölja för hans majestät konungen av Navarra, att jag finns här i Louvren.
— Hör på, herr de Mouy, sade Margareta överraskad, jag har hittills ansett er vara en av hugenottpartiets pålitligaste ledare och en av min makes allra trognaste anhängare. Skulle jag händelsevis ha misstagit mig?
— Nej, ers majestät, ända tills i morse var jag allt det där.
— Och varför har ni ändrat er sedan i morse?
— Ers majestät, svarade de Mouy och bugade sig, jag anhåller om att få slippa svara och ber vördnadsfullt att få rekommendera mig.
Därmed tog han med vördnadsfull men fast hållning några steg mot dörren.
Margareta hejdade honom.
— Jag skulle i alla fall vilja ha en förklaring, sade hon.
— Ers majestät, svarade de Mouy, det är min plikt att tiga. Och det måste vara en sträng plikt, eftersom den hindrar mig från att svara ers majestät.
— Men, herr de Mouy…
— Ers majestät kan bringa mig i fördärvet, men ers majestät kan inte förmå mig att förråda mina nya vänner.
— Men de gamla, ha de inte också några fordringar på er?
— Jo, de som ha förblivit trogna, men inte de som övergivit både oss och sig själva.
Margareta blev tankfull och orolig, och stod just i begrepp att framställa en ny fråga, då Gilonne plötsligt kom in i rummet.
— Konungen av Navarra utropade hon.
