324
— I så fall, svarade Margareta med ett leende värdigt en av Boccaccios kvinnogestalter, och eftersom det är er önskan, skall jag göra mitt bästa.
— Gott, madame. Och ni, de Mouy, återvänder till hertigen och söker vinna honom.
XXVI.
MARGARETA.
Under det samtal, som nyss återgivits, stodo La Mole och Coconnas på sin post, den förre en smula förstämd, den senare en smula orolig.
La Mole hade nämligen nu fått tid att tänka och Coconnas hade hjälpt honom därvid.
— Vad tänker du om allt det här? hade La Mole frågat Coconnas.
— Jag tänker, svarade piemontesaren, att det ligger någon hovintrig under det hela.
— Och är du i så fall hågad att spela en roll i den?
— Min vän, svarade Coconnas, hör nu noga på vad jag säger och försök dra nytta därav. I alla dessa furstliga och kungliga intriger och ränker kunna och framför allt få vi inte vara annat än skuggor. Där kungen av Navarra förlorar en bit av sin plym och hertigen av Alencon en flik av sin kappa, där få vi släppa till livet. Du kan tappa huvudet i kärlek, min vän, men förlora det inte i politiken.
Detta var ett vist råd. Det följdes också av La Mole, vilken hade en vemodig känsla av att han
