man in i Paris genom porten Saint-Marcel framemot aftonen den 24 augusti 1572. Han kastade en föraktfull blick på de talrika värdshusen vid vägen och drev på sin löddriga häst ända tills han kom mitt in i hjärtat av staden. Efter att ha ridit över Place Maubert och broarna Petit Pont och Pont Notre-Dame fortsatte han utefter kajerna samt stannade slutligen vid slutet av Rue de Bresec, som sedan fått namnet Rue de l'Arbre-Sec, vilket mera moderna namn vi ämna hålla oss till i fortsättningen för att läsaren skall ha lättare att finna sig till rätta.
Namnet behagade honom utan tvivel, ty han slog in på gatan, då han till höger fick syn på en skylt med inskriften Den Vackra Stjärnan under en målning, som framställde den mest inbjudande tavla för en hungrig resande. Det var en höna som vändes på stekspettet, medan en karl med röd kappa sträckte armarna och sin börs mot denna lockande stjärna.
— Det där värdshuset ser inbjudande ut, sade den unge adelsmannen för sig själv, och den värd, som håller det, är utan tvivel en uppfinningsrik karl. Jag har alltid hört sägas att Rue de l'Arbre-Sec ligger i Louvrekvarteret, och om värdshuset svarar mot skylten, så kommer jag att få det utmärkt här.
Medan den nykomne yttrade dessa ord för sig själv, kom en annan person från andra ändan av gatan, det vill säga från Rue Saint-Honoré, stannade och blev också förtjust i Den Vackra Stjärnans skylt.
Den förre av de båda resandena, som vi redan lärt känna, red på en vit häst av spansk ras. Han var klädd i en svart jacka med jetprydnader. Hans kappa var av mörkviolett sammet, och han bar svarta läderstövlar, en värja med ciselerat stålfäste samt en likadan dolk. Att döma av hans ansikte
