42
— Men det går mycket folk förbi det där fönstret. Vill inte ers majestät ge mig åtminstone något igenkänningstecken?
— Det var en lätt sak. I morgon till exempel kommer han att ha en portfölj av röd marokin under armen.
— Det räcker mer än väl, ers majestät.
— Har ni fortfarande kvar den där hästen, som herr de Mouy gav er, och som springer så bra?
— Ers majestät, jag har en av de snabbaste hästar, som finns.
— Nåja, jag hyser inga bekymmer för er räkning, men det kan vara bra för er att veta, att klostret har en bakport.
— Tack, ers majestät. Bed Gud för mig!
— För tusan djävlar, bed fan i stället, ty det är nog bara han, som skulle kunna rädda er från repet.
— Farväl, ers majestät.
— Adjö. Apropos, herr de Maurevel, ni förstår nog att om man på något sätt får höra talas om er före klockan tio i morgon eller om man inte skulle få höra talas om er efter det klockslaget så finns det en oubliette i Louvren.
Därefter började Karl IX åter vissla på sin favoritmelodi lika lugnt, som om ingenting hänt.
IV.
AFTONEN DEN 24 AUGUSTI 1572.
Läsaren har säkerligen ej glömt att i föregående kapitel omnämndes en adelsman vid namn de la Mole, vilken med otålighet väntades av kungen av Navarra. Såsom amiralen förutsagt red denne unge
