— Kott, kott, ligger två steg långt porta… vänd genast tillbaka och i natt…
Ännu en gång såg han sig sig omkring.
— Nå… i natt? frågade Coconnas.
— Kom då tillbaka. Lösen är Guise, Tyst…
— Men hur dags skall jag komma?
— När ni hör larmklockan.
— Vad nu, larmklockan? frågade Coconnas.
— Ja, larmklockan… bom… bom…
— Jaså, man kommer att klämta?…
— Ja, tet menade jak…
— Det är bra, jag skall komma, sade Coconnas.
Därpå bugade han sig för de Bessme och avlägsnade sig. Under tiden frågade han sig själv:
— Vad f-n betyder detta? Varför kommer man att klämta? Nåja, det gör detsamma, jag står fast vid min åsikt: Den där tysken är en trevlig karl. Skall jag vänta på greve de La Mole? Nej, för tusan, han superar nog hos kungen av Navarra.
Därmed begav sig Coconnas till värdshuset vid Rue l'Arbre-Sec, vilket drog honom till sig som magneten drar till sig järnet.
Samtidigt öppnades en dörr vid den ända av galleriet, som låg intill konungen av Navarras våning, och en page kom fram till de La Mole.
— Är ni greve de La Mole? frågade han.
— Ja.
— Var bor ni?
— I värdshuset Vackra Stjärnan, vid Rue l'Arbre-Sec.
— Utmärkt, det ligger alldeles intill Louvren. Hör på… Hans majestät låter hälsa, att han inte kan ta emot er just nu men att det kan hända att han skickar efter er i natt. Kom i alla händelser till Louvren i morgon bittida, om ni inte har fått höra något ifrån honom.
— Men om vakten skulle neka mig tillträde?
