Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
89

vi mera civiliserade och bespara honom det besväret.

— Varje dörr, som han knackar på öppnas, och beväpnade män komma ut.

— Han kommer att knacka på hos oss liksom hos alla andra, och vi komma att gå ut i vår tur.

— Men, sade Coconnas, inte är väl hela världen på benen för att döda en gammal hugenott. Guds död… det är tarvligt! Det är en uppgift för bödlarna och inte för soldater.

— Unge man, sade Maurevel, om ni hyser motvilja mot de gamla, kan ni ju välja de unga. Det finns tillräckligt för vars och ens smak. Om ni föraktar dolken, kan ni använda er av värjan, ty hugenotterna äro inte de som låta slå ihjäl sig utan att försvara sig, vare sig de äro gamla eller unga.

— Men tänker man då döda alla? utropade Coconnas.

— Ja, alla.

— På kungens befallning?

— Ja, på kungens befallning och på hertigens av Guise.

— När då?

— När ni hör klockorna ringa i Saint-Germain-l'Auxerrois.

— Jaså Det var således därför, som den där trevlige tysken hos hertigen av Guise… vad var det nu han hette?…

— Herr de Bessme.

— Just han. Det var således därför, som herr de Bessme sade åt mig att skynda till, så fort klockorna började klämta.

— Har ni träffat herr de Bessme?

— Ja, jag har både träffat honom och talat med honom.

— Var då?