licher 1838. Stora förtjänster om botanikens utveckling och kännedomen om olika växtfamiljers eller växtklassers natur och former inlades af en hel rad framstående forskare. Bland dem intager på denna tid engelsmannen Robert Brown ett framstående rum icke allenast som artkännare, utan äfven för sin förmåga att genom allmännare betraktelser ådagalägga svårare växtfamiljers systematiska ställning, på ett sådant sätt att därigenom på samma gång ljus spreds äfven öfver andra delar af systemet.
.jpg)
ELIAS FRIES.
Efter porträtt af J. G. Sandberg.
Af Linnés lärjungar lefde vid århundradets början i Sverige ännu Carl
Peter Thunberg (1743—1822) såsom professor i Uppsala, sedan han i yngre
ar haft tillfälle att såsom läkare i holländska ostindiska kompaniets tjänst besöka
Kap, Japan och Java och rikta botaniken med beskrifningar af dessa länders
flora. Större betydelse äger emellertid Carl Adolph Agardh, född den 23
januari 1785 i Båstad, död såsom biskop i Karlstad den 28 januari 1859, en lika
mångsidig som snillrik man, och framstående naturforskare på en tid, då det
var godt om sådana i Europa. Ursprungligen docent i matematik vid Lunds
universitet, förmåddes han genom sin beröring med kongl. vetenskapsakademiens
dåvarande sekreterare, Olof Schwartz, “utan fråga den mångsidigaste af
Sveriges då lefvande botanister,” och därjämte sporrad af de stora föredömen,
en Jahan Retzius, själf “herre öfver ett haf af vetenskap” och förtjänstfull för-
