sina barn en ansenlig rikedom i arf. Samuel Crompton, född den 23 december 1753 och uppfostrad i mycket knappa villkor — för att komma sin mor till någon hjälp spelade han ofta för en betalning af 18 pence violin i orkestern i teatern i Bolton — förenade och sammansmälte därpå Hargreaves och Arkwrights idéer till en spinnmaskin, som än i dag presterar det fullkomligaste arbete och nästan undanträngt de andres uppfinningar. Sin första uppfinning var han i sitt hjärtas oskuld nog oförsiktig att, mot löfte om en subskription till hans understöd, offentligen förevisa och förklara. Men hela subskriptionen belöpte sig till 106 pund sterling, och då han infordrade dessa medel af de personer hans uppfinning skulle förskaffa rikedom, behandlades han ovänligt, och betalningen betraktades som en frivillig allmosa. Crompton måste åse, huru hans spinnmaskin, den s. k. “Mule-Jenny”, utbredde sig öfver fabriksdistrikten, och nödgades själf åter arbeta som simpel arbetare, sedan han i ensam tillbakadragenhet äfven uppfunnit en kardmaskin. Hans enkla och bottenärliga väsen förskaffade honom- emellertid vänner, som genom en insamling af 500 pund sterling år 1800 satte honom i tillfälle att för egen räkning uppställa två spinnmaskiner. Men nu blef han på nytt offer för sina grannars afund och angrepp; de upphetsade hans arbetare mot honom, och slutligen lät hans egen son locka sig till att, mot löfte om en hög belöning, förråda sin fars uppfinning. På sommaren 1811, besökte Crompton manufakturdistrikten för att underrätta sig om den utbredning, hans maskiner erhållit, och uppmuntrad af hvad han sett, ingick han på sina vänners råd till parlamentet med en begäran om en nationalbelöning, hvilken han också af parlamentets komité förklarades värdig att erhålla. Men hade förut hans grannar fabrikanterna, för hvilka han förklarat sin spinnmaskin, uppfört sig som uslingar, så vanärade sig nu parlamentet i sin ordning. Den man, hvars uppfinning satt 360 fabriker i stånd att årligen förarbeta 40 millioner skålpund råbomull och skaffa arbete åt 70,000 spinnare och 150,000 väfvare och sysselsätta tillsammans omkring 660,000 människor, tillerkändes lumpna 5,000 pund sterling i stället för de 50,000, på hvilka han själf ansett sig kunna räkna, eller de 25,000, som allmänt antogos skulle bli hans belöning. Till denna bittra missräkning slöto sig de sorger hans äldste sons otacksamhet och förebråelser vållade honom. Då han för de penningar, nationalbelöningen inbragt honom, grundade ett blekeri för kattuner, som skulle tryckas, hindrades företaget genom hans sons och grannarnes intriger. Den maskin för mönsterväfnad, han slutligen uppfann, beredde honom lika liten glädje; grannarne bemäktigade sig utan omständigheter systemet och begagnade det utan att blygas, ja, Crompton utsattes till och med för handgripliga råheter! Musiken var också nu hans enda tröst, som han behöfde så mycket bättre, som han genom sina söners lättsinne till råga på allt bragtes i skulder och nöd, som endast lindrades därigenom att en varmhjärtad vän i hemlighet genom subskription förskaffade honom en årlig inkomst af — 63 pund. Crompton dog den 22 juni 1827, och eftervärlden har genom att 1862 resa hans staty i brons i Preston, göra hans blygsamma boning Hall-in-the-Wood till statsegendom och förvara hans enkla verktyg i Kensingtonmuséet sökt godtgöra hvad samtiden förbrutit mot honom.
Cromptons Mule-Jenny har sedermera af olika uppfinnare förbättrats på mångahanda sätt; den viktigaste förbättringen skedde emellertid af Richard Rob-
