Belgien och Tyskland och allestädes icke allenast användes, utan äfven undergick talrika förbättringar, hvilka småningom bragt den till den grad af fullkomning, den numer äger.
Den första kammaskinen till bearbetande af långhårig ull, s. k. kamull, uppfanns af d:r Edmund Cartwright, men arbetade, trots de förbättringar, uppfinnaren gjorde på densamma, likväl tämligen ofullkomligt. Den innehöll emellertid delar, som sedermera bibehöllos och, så att säga, blefvo grundidéer för konstruktionen af andra kamapparater, af hvilka dock först den af John Collier i Paris 1827 uppfunna maskinen erhöll praktisk användning. Den man, som uppfann ett kamsystem, grundadt på helt och hållet nya idéer, var emellertid Josua Heilmann, född den 19 februari 1796 i Mühlhausen, hvilken, utom många värdefulla uppfinningar på bomullsspinneriets och väfnadsmaskinernas område, äfven uppfann en stickningsmaskin, i hvilken sex nålar samtidigt stickade, och slutligen efter sju års fåfänga ansträngningar och uppoffringar, som förstörde hans förmögenhet och åsamkade honom skulder, en kammaskin, som förträffligt motsvarade sitt ändamål. Efter hvad han själf berättat, satt han en dag hos sin familj, som han dragit med sig i armod, och rufvade öfver uppfinnares hårda lott i allmänhet och den olycka, som drabbat honom. Då föllo hans blickar på hans uppblomstrande döttrar, hvilka framför en liten spegel kammade hvarandras hår. Mekaniskt följde hans öga den kammande handens rörelser, då plötsligt liksom en blixt den riktiga tanken på problemets lösning sköt genom hans hufvud. Heilmann började genast utföra denna tanke, och snart stod verket framför honom och kom honom att förgäta den föregående tidens kval. Tack vare sina beundransvärda prestationer kom detta maskinsystem snart i bruk icke allenast för bomull med långa fibrer, såsom Georgia- och Sea-Islandsbomull, utan ännu mera för kamull, och numer är det det mest använda systemet för kamgarnsspånad. Josua Heilmann upplefde visserligen, att hans idé och hans maskiner vunno erkännande, men fick däremot icke upplefva, att den rikedom, hans uppfinning inbragte, betalade hans skulder. Sorg och bekymmer öfver de lidanden och försakelser han beredt sin familj, det ansträngande nattvaket, den ständiga växlingen mellan hopp och missräkning hade undergräft den utmärkte mannens hälsa. Tvinsoten gnagde på hans lifstråd, och den 5 november 1848 drog han i Mühlhausen sin sista suck i sin familjs krets.
Heilmanns maskin stod 1849 på utställningen i Paris, och kännare förklarade, att efter Girards uppfinning af linspinnerimaskinen hade ingen så originell och fulländad uppfinning offentliggjorts, men detta oaktadt förmådde utställningsjuryn icke upptäcka något framstående på densamma. Först sedan en engelsman, som var skarpsyntare än jurymännen, haft den oförsyntheten att för sin räkning i England låta patentera Heilmanns uppfinning, utfört densamma och exponerat den på utställningen i London 1851, ådrog den sig större uppmärksamhet. Så snart Heilmanns arfvingar afslöjat bedrägeriet, tillerkände juryn Heilmanns uppfinning prioritetsrätten och lät lägga en segelduk öfver den efterhärmade maskinen. Ett bolag för engelska maskinfabriker inköpte Heilmanns patent för 2 millioner, en oerhörd summa, som likväl synes obetydlig i jämfö-
