icke mindre än 603,680,522 engelska skålpund till ett värde af 24,393,391 pund sterling, medan i själfva kolonierna 5,832,152 skålpund förbrukades.
De flesta hjordarne underhållas på förpaktadt land, hvars arrendatorer, “squatters”, äro spridda öfver nybyggena, de s. k. “runs” och “stations”. I början voro deras beteslotter jättestora, men ha med den tilltagande invandringen blifvit betydligt inskränkta, sedan regeringen af squatters stora jordlotter öfverlämnat de bästa styckena till åkerbruk åt små egendomsägare, s. k. “selectors”, mot hvilka hela årtionden igenom en oerhörd förbittring varit rådande från squatters sida. Squatters äro emellertid Australiens aristokrater och rika personer, som icke sällan ha 200,002 får å sina, små byar liknande stationer.
*
Huru storartade maskinuppfinningarna på textilindustriens område än
voro, skulle de likväl icke ha erhållt den vidsträckta tillämpning, som de fått
under det nittonde århundradet, om icke ett sätt uppfunnits att låta
ångkraften ersätta människokraften medelst därtill särskildt inrättade motorer.
Ångans användande som drifkraft i för detta ändamål enkom afsedda maskiner är ingen ny uppfinning, som tillkommer det nittonde århundradet. “Redan vid början af adertonde århundradet,” säger Thurston, “hade hvarje särskildt element, som ingår i ångmaskinens moderna typ, blifvit uppfunnet hvart för sig och praktiskt tillämpadt.” Man hade lärt sig förstå egenskaperna hos atmosfärens och gasernas tryck, och man kände vacuumrummets natur och sättet att åstadkomma detsamma genom att låta luften undanträngas af ånga och därpå förtäta denna. Man hade sålunda icke allenast till fullo insett betydelsen af att använda ångkraft, utan man hade i själfva verket äfven med framgång förstått att begagna ångans kondensering till att undanrödja lufttrycket. Först sedan Thomas Newcomen i början af förra århundradet lyckats kombinera elementen för en maskin, som verkligen förmådde öfverföra en kraft från ett ställe för att låta den verka på det motstånd, som skulle öfvervinnas på ett annat ställe, kan man emellertid säga, att den moderna ångmaskinen föddes. Newcomens maskin var trots många förbättringar dock endast af begränsad användbarhet, och först med James Watt och hans uppfinningar skulle, såsom Kennedy säger, “världen ingå i maskinernas tidsålder”.
James Watt föddes i ringa villkor den 19 januari 1736 i det lilla skotska fiskläget Greenock, som sedan dess vuxit till en ansenlig och idog stad. Hans i barnaåren klena hälsa hindrade honom från all regelbunden skolgång, men sin första undervisning erhöll han af sina föräldrar, och de verktyg, han lånade från sin faders hyfvelbänk, tjänade både att roa honom och förläna honom en händighet och förtrolighet med deras bruk, som otvifvelaktigt varit honom till ovärderlig nytta under hans senare lefnadsbana.
Det var ursprungligen Watts mening att slå sig ned i Glasgow såsom instrumentmakare, men som han icke hade något lärobref, hindrades han härifrån af skråordningen, då han från universitetet erbjöds anställning som konservator vid dess samlingar och erhöll en liten verkstad upplåten åt sig, liksom han äfven fick titeln af universitetets instrumentmakare. Föranledd af en modell till en Newcomens maskin, som fanns i universitetets samling och som skulle repareras, började Watt en allsidig undersökning af ångans egenskaper och sökte framför
