dess täckta delar höjde sig öfver de öfriga med ungefär ett korts tjocklek, och tilläto ett klart och skarpt aftryck.
Hofmusikus Gleissner i München, som genast insåg uppfinningens praktiska betydelse för nottryck, försträckte Senefelder litet penningar, och nu gjorde denne 120 aftryck af tolf af sin gynnares sånger, hvilka inbragte honom 70 gulden. Kurfursten Karl Theodor uppmuntrade i sin ordning uppfinnaren med en gåfva af 100 gulden och löftet att tilldela honom ett “privilegium.” Största svårigheten var nu blott att finna en brukbar tryckpress, till dess att Senefelder lyckades öfvervinna äfven detta hinder och dessutom uppfann ett slags bläck af linolja, såpa och sot, som genast kunde aftryckas — omtryckas — på stenen. Senefelder, som afled 1844, lyckades äfven åstadkomma fulländade färgade stentryck på papper och väf, hvilka under följande årtionden under namn af oljetryck funno utbredning öfver hela världen.
Ännu större betydelse erhöll Friedrich August König (1775—1833) genom sin uppfinning af snällpressen eller en maskin, som tillät att trycka hastigt och väl. Behofvet häraf hade i synnerhet gjort sig kännbart inom tidningsväsendet, där man hastigt måste åstadkomma stora upplagor. Numer, då de jättestora rotationspressarne i de stora tryckerierna lämna 10 till 20,000 färdiga tidningsexemplar i timmen, falsade och till och med klistrade, kan man icke göra sig ett begrepp om de mödor och besvär, om den långsamhet och klumpighet, som vidlådde tidningstrycket för hundra år sedan. År 1805 kom König till London, där han i sin landsman Andreas Friedrich Bauer (1783—1860) fann en hjälpare, som med råd och dåd befordrade hans arbeten, medan den rike boktryckaren Bensley lämnade de till försöken nödiga penningarna. Efter åratals bemödanden kom slutligen den första i mars 1810 patenterade pressen till stånd, som i april 1811 för första gången profvades på sin användbarhet; arket H i Times’ Annual Registers för 1810 trycktes i en upplaga af 3,000 exemplar med en hastighet af 400 i timmen. Denna framgång tillfredsställde emellertid icke de båda vännerna, som åter började sina försök för att kunna åstadkomma det numer brukliga cylindertrycket. Äfven detta lyckades så väl, att Times’ ägare John Walter, som genast insåg uppfinningens stora värde, förklarade sig beredd att låta trycka sin så högt ansedda tidning på Königs snällpressar. Redan efter tjugu månader stodo maskinerna färdiga, men man vågade icke uppställa dem i Times’ hufvudsal, utan i all hemlighet monterades och profvades de i en sidobyggnad, på det att inga oförutsedda händelser skulle rubba eller hindra företaget. Slutligen på aftonen den 28 november 1814 erhöllo Times’ tryckare tillsägelse att tills vidare dröja med tidningsformarnas insättande; man väntade viktiga underrättelser från kontinenten. I sidobyggnaden släppte man emellertid på ånga, och hjulen i Königs maskin började röra sig, formarne rullade fram och tillbaka och täckte sig med trycksvärta, som de afgåfvo till papperet, hvilket smög sig tätt intill tryckcylindern. Snart skapade den konst- och sinnrika maskinen hundrade och tusende nummer af Times, och man kan föreställa sig Königs, Bauers och Walters väntansfulla spänning och deras glädje, då Times för den 29 november 1814 var färdigtryckt och dess ledande artikel för världen förkunnade “det praktiska resultatet af den största förbättring, som boktryckerikonsten erfarit allt sedan den uppfanns.”