Carl XIV Johans tid
1811—1844.
Med statshvälfningen 1809 och i samband med de händelser, hvilka följde på denna, till dess att Carl Johan blifvit svensk kronprins och tronföljare, randades för Sverige en ny tid. De idéer, hvilka redan under det förflutna århundradets sista och det nittonde seklets första år arbetat i sinnena, men af en despotisk och skuggrädd regering trängts tillbaka, skulle nu frambryta och i sinom tid bära frukt. Medan Sverige efter Napoleons fall och kongressen i Wien upphörde att längre spela någon framstående roll i den europeiska storpolitiken, yppade sig däremot inom landet på alla områden det lifligaste intresse för alla de många och stora frågor, som angingo statsekonomi, representationsförändring, nationalförsvar, nya kommunikationsanstalter, åtgärder till industriens, handelns och sjöfartens förkofran, förbättringar i lagstiftning och kommunalordning o. s. v., och på alla dessa, liksom äfven på undervisningsväsendets och religionsfrihetens områden ha framstegen också varit oafbrutna, om de också icke alltid varit snabba eller skett utan motstånd och ofta icke utan skarpa meningsbrytningar.
Under inflytande af den reaktion, som i Europa inträdde på de Napoleonska krigen och kom till uttryck i den heliga alliansen och i den romantiska statslärans upphöjande af konung, adel och prästerskap framför öfriga klasser och på bekostnad af dessas politiska frihet, saknades icke heller i Sverige mäktiga röster, som varmt togo till ordet för en stark konungamakt och med ovilja vände sig mot tidens folkliga sträfvanden efter större politisk frihet och mera utsträckta statsborgerliga rättigheter, ja, till och med bland 1809 års män greps en och annan af oro för det verk, de själfva varit med om att genomföra, och började med stor skärpa uppträda mot pressens frihet och till och med ogilla folkupplysningens spridande, åtminstone utöfver religionsundervisningen samt möjligen innanläsning och skrifning.
Nationens nya lifaktighet spordes emellertid icke allenast såsom politisk och materiell förkofran, äfven inom litteraturen, konsten och sällskapslifvet gjorde
