hade gått in på den föreslagna hyllningen öfver hans medtäflare. Den utgång saken nu fick genom debatten och voteringen, gjorde ståndets beslut föga smickrande för den, som däraf skulle hedras.” Efter en långvarig debatt, hvarunder förslaget försvarades af Hartmansdorff och H. Hamilton, bifölls det med 169 röster mot 84.
Fryxells historieskrifning tillkommer också äran af att ha lämnat en mera verklighetstrogen bild af Carl XII:s historia och att icke genom medvetet eller omedvetet, chauvinistiskt eller officiellt förskönande ha mildrat de hemska skuggor, som hvila öfver denne konungs lifsgärning.
ANDERS FRYXELL.
En annan historieskrifvare från detta tidehvarf förtjänar äfven omnämnas,
Anders Magnus Strinnholm (1786—1862), som skref “Svenska folkets historia
under konungarne af Vasaätten,” ett verk, hvilket, sedan tre delar utkommit,
måste afbrytas till följd af bristande afsättning. Denna ringa uppmuntran afhöll
dock icke Strinnholm från att några år senare utgifva ett ännu större arbete:
“Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider,” hvilket i fem delar
går till 1319 och vittnar om grundlig kännedom om källorna samt om många nya
synpunkter och åsikter.
*
Utmärkte sig sålunda diktkonst och häfdaforskning för ett nytt rikt lif, gaf äfven de bildande konsternas värld anledning till tillfredsställelse och goda förhoppningar. Sergel afled visserligen redan 1814 och tillhörde egentligen det förgångna århundradet, men flera af hans elever lämnade rika löften, och deras