En stor del af sina arbeten utförde Gay-Lussac tillsammans med sin landsman Louis Jacques Thénard, 1774—1857, och upptäckte tillsammans med honom det bekanta och ofta använda blekmedlet natriumsuperoxid samt framställde desslikes ren fluorvätesyra, som numer blifvit alldeles oumbärlig i glasindustrien, enär med dess tillhjälp nästan alla etsningar och prydnader på glasvaror utföras. Thénard ensam har likaledes icke oväsentligen befordrat det kemiska vetandet. Sålunda visade han 1818, att väte och syre förena sig äfven till en annan förbindelse än vatten, nämligen till vätesuperoxid, en kropp, hvars sammansättning uttryckes genom formeln H2 O2 och i sin renaste form tjänar såsom verksamt desinfektionsmedel äfvensom i tekniken till att bleka bomull, fjädrar, siden, ben, läder, horn o. s. v. Thénard undersökte äfven en rad organiska kroppar och var den förste, som framställde citron och äppelsyra.
Flera för det praktiska lifvet betydelsefulla föreningar upptäcktes äfven under denna tid. Sålunda funno 1818 samtidigt fyra kemister oberoende af hvarandra en ny metall, som fått namnet cadmium och som på mångfaldigt sätt användes till åstadkommande af lätt smältbara legeringar. Så innehåller exempelvis den blandning, som i boktryckerierna användes till framställande af stereotypplattorna, en betydlig procentsats af denna metall, hvars förening med syre åter för sin hårdhets skull tjänar till förfärdigande af tandplomber, medan en annan förening med svafvel tjänar till målarefärg. Samma år framställdes af den tyske kemisten Fuchs den i tekniskt hänseende så viktiga förening, som fått namn af vattenglas och består af kiselsyradt kali eller natron och mycket användes, i första rummet till att göra föremål, såsom teaterdekorationer, eldfasta samt därnäst till att genom blandning med sand, slaggovulver eller cement framställa artificiella stenar. År 1817 upptäckte den svenska kemisten Arfvedson den sällsynta metallen lithium, som är en verksam beståndsdel i Karlsbads, Marienbads, Franzenbads och Vichys mineralvatten, hvilka alla utmärka sig för att upplösa den skadliga urinsyran, som är orsak till gikt och blåssten. År 1820 lyckades man äfven isolera chinin ur cinchonabarken.
Mängden af kemiska föreningar och kroppar af alla slag ökades sålunda oaflåtligt. Berzelius var det emellertid förbehållet att samla och ordna alla strödda fakta, att genom den af honom uppställda och genomförda teorien förklara de kemiska förloppen, att genom ett lätt, öfverskådligt och praktiskt teckenspråk skaffa reda, klarhet och tydlighet i kemiens beskrifvande delar och att slutligen och icke minst genom sina undersökningar uppdaga sammansättningen af en stor mängd kemiska föreningar, i synnerhet från mineralrikets område.
Det kemiska teckenspråkets skapande tillhör ett jämförelsevis tidigt skede af Berzelius’ vetenskapliga alstring och står otvifvelaktigt i samband med hans redan omkring 1807 började verksamhet såsom läroboksförfattare. Härvid var det dock mindre fråga om att bilda ett alldeles nytt system än att utvidga och förbättra ett redan befintligt. Berzelius var den förste, som insåg, att i fall ett kemiskt teckenspråk skulle erhålla en praktisk betydelse och bli ett verksamt medel att underlätta vetenskapliga framställningar, måste man frångå de obekväma och tidsödande geometriska figurer, som dittills begagnats, och uteslutande betjäna sig af den vanliga skriftens hjälpmedel, bokstäfver och siffror. Lika lycklig var hans idé att icke inskränka bokstafssymbolerna till ett blott och bart åtgifvande af namnen på de enkla eller sammansatta ämnen, de afsågo att beteckna, utan att i dem äfven in-
