utfärda utförsel- eller införselförbud eller förbud mot brännvinsbränning — förbud, hvilkas utverkande ofta hörde till tidens finansspekulationer och ansenligt riktade månget “hus” i hufvudstaden — och då allmänheten den 7 februari 1835 öfverraskades af ett förbud mot brännvinsbränning, om hvilket själfva “Svenska Minerva” fann, att det på ett “vådligt sätt” gagnade brännvinsspekulanterna, vände sig Lars Hierta i skarpa ordalag mot regeringens sätt att — under sken af faderlig omsorg — göra ofta ganska betänkliga ingrepp i den enskilda äganderätten. Men härmed hade också “Aftonbladet i Stockholm” talat ut. Tidningen indrogs på hofkanslerens befallning, och Lars Hierta fick i och med detsamma icke heller vidare utgifva någon tidning.
Med kännedom om indragningsmaktens framfart under första skedet af dess tillvaro, hade Lars Hierta, som ständigt af sina motståndare fick uppbära förebråelser för sin stora försiktighet, visligen icke heller svikit denna egenskap, utan, då han satte upp sin tidning, förskaffat sig tillstånd att genom sin broder utgifva “Det nya Aftonbladet”, likasom också genom en medarbetare inom redaktionen, häradshöfding A. Möller, tillståndsbevis å “Tiderna”, och efter den första indragningen skyndade sig en annan redaktionsmedlem, auditör K. W. Lilljecrona, att förskaffa sig tillstånd till att utgifva “Det nyare Aftonbladet”. Snart förslogo emellertid dessa hjälptrupper icke längre, utan de olika Aftonbladstitlarne och ansvarige utgifvarne “växte småningon till en hel armé, med hvars tillhjälp Lars Hierta sökte skydda sig mot indragningsmaktens härjningar”. Sålunda utkom mellan åren 1835 och 1841 ända till 26:te Aftonbladet, och bland de ansvariga utgifvarne anträffas personer af alla yrken, landskontorister, e. o. kammarskrifvare och musikhandlare, e o. notarier i hofrätten, viktualiehandlande, f. d. sergeanter, skomakarmästare, hattfabrikanter, f. d. fältkommissarier, löjtnanter, källarmästare, konstförvanter och elever vid musikaliska akademien, metallfabrikörer, f. d. kronolänsmän, handelskokhållare, f. d. studerande; och medan Hierta tvangs att använda alla dessa titlar och ansvaringar, åtalades hans tidning 8 och indrogs den 14 gånger.
De anledningar, af hvilka indragningsmakten begagnade sig i sitt förfarande mot Aftonbladet, meddelades aldrig åt offentligheten, och fåfängt fordrade Lars Hierta, att de skulle delgifvas honom. Däremot anfördes de i memorial till statsrådet och grundade sig på tidningens föregifna forsatta smädliga och vrängda, för konung, ämbetsmän och myndigheter nedsättande, liksom för främmande makter sårande skrifsätt; och själen i dessa indragningar, liksom i de åtal, hvilka till omväxling förordnades mot den misshagliga motståndaren, var tillförordnade hofkansleren, statssekreteraren, slutligen presidenten Jakob August von Hartmansdorff.
Denne i så många afseenden ovanligt framstående och visserligen konungske, men alls icke servile eller mot öfverheten särskildt medgörlige man, född 1792, död 1836, hade ursprungligen tillhört riddarhusoppositionen, men sedermera öfvergått till den konservativa sidan. En ifrig motståndare till många åsikter, hvilka det numer synes rent af vidunderligt, att han kunnat bekämpa, såsom religionsfrihet, lika arfsrätt, decimalsystemets införande i mynt, mål, mått och vikt, försvarare af det gamla barbariska straffsystemet äfvensom det gamla oförvandlade beskattningssättet, framställde han å andra sidan förslag till vidtom-
