vendetta, kan man icke frikänna vare sig Murat eller Savary från all delaktighet i detsamma, för så vidt som de båda gillat det och med största beredvillighet gjort sig till verktyg för dess utförande.
De verkningar mordet på hertigen af Enghien hade på allmänna opinionen voro i högsta grad nedslående, och i Paris fann Bonaparte allestädes ett bestämdt ogillande. Han trotsade emellertid det allmänna tänkesättet, visade sig upprepade gånger på teatern och framtvang snart åter de hyllningar, med hvilka han förut plägat hälsas, om också polisen lämnade en verksam hjälp till att åvägabringa dem; statens kårer tackade himlen därför att den räddat förste konsuln från hertigens af Enghien anslag, och sorgespelet i Vincennes syntes snart förgätet.
Med mordet på hertigen at Enghien slutar konsulatet. På den bana till makt och höghet, som Bonaparte beträdt, kunde han icke längre hejda sig. För att bevara sin moraliska myndighet och förmå Frankrike att förgäta de missräkningar han alltmera beredde dem, som satt sina förhoppningar på lagbunden frihet efter statskuppen den 18 brumaire, måste han ständigt hålla alla i spänning genom alltjämt nya och alltmer häpnadsväckande företag. På fyra år hade han lyckats undertrycka hvarje politisk frihet i Frankrike, och då han på republikens spillror reste sin kejsartron, stöddes denna endast och allenast af den nakna despotismen.
