Landtvärnsmännens öde var i sanning också det mest upprörande, man gärna kan tänka sig: att
"i usla paltor hacka af köld
med kinder, gulbleka, tomma.”
.jpg)
Hvad hjälpte all fosterlandskärlek, alla drag af ädel täflan äfven hos de arbetande klasserna, såsom t. ex. då smeden Wickmans sex gossar drogo lott om hedern att bli fäderneslandets försvarare och, när lotten endast träffade två, de öfriga anhöllo att få följa med, hvad hjälpte uthållighet, försakelser och tålamod mot den konsekventa följd af vanvård, svält, sjukdom och död, för hvilken landtvärnet utsattes. Utan kläder, utan att man sörjt för minsta utredning och utrustning af det utlottade unga manskapet, “kommo de på kanonsluparne, större delen i sina vanliga gångkläder, lämpade efter årstiden, då de embarkerade”, säger grefve Trolle-Wachtmeister; “och detta skedde så oförmodadt, att mången ej fick taga med sig det bättre, han hade hemma i sitt kvarter i beredskap. De trodde sig samlas till att mönstras, och då drefs hela flocken ombord. De lärftsbyxor och vadmalsrockar, de då hade, hafva sedermera blifvit förvandlade i trasor; och dessa trasor voro vid ankomsten till Stockholm fastfrusna vid bänkarne, där de eländiga offren suttit natt och dag under
