Hoppa till innehållet

Sida:Dumrath Spinoza 1908.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

10

skrift. I flera år uthärdade han den isolering, till hvilken hans exkommunisering ur den judiska församlingens gemenskap dömde honom, men slutligen höll han icke ut längre, utan underkastade sig och upptogs åter. Nya lagöfverträdelser ådrogo honom nya förföljelser och en ännu svårare bannlysning. Då han sökte befrielse från denna, måste han först ödmjukt återkalla sina villomeningar, hvarefter han gisslades inför hela församlingen. Till slut måste han kasta sig ned vid synagogans tröskel och låta de troende skrida fram öfver sig. Bruten af förtviflan öfver sitt krossade lif och den misshandling han utstått gaf han sig 1640 själf döden.





III.


Vittne till Uriel da Costas sorgliga slut var en sexårig judisk gosse, som själf en dag skulle utsättas för faran af ett liknande öde, men mot hvars manliga och fasta karaktär förföljelse och bannlysning skulle visa sig vanmäktiga. Baruch Spinoza föddes den 24 november 1632 i Amsterdam, där hans fader var en hederlig och välmående köpman. Gossens utomordentliga begåfning undgick icke hans fader, som lät omsorgsfullt undervisa honom och bestämde honom för en judisk lärds kall.

Sin hebreiska bildning erhöll Baruch Spinoza i Amsterdams judiska skola, där han studerade Gamla testamentets heliga böcker, Talmud, dess kommentatorer