hvaremot den, som hatar, söker aflägsna och förstöra föremålet för sitt hat.
Om vi samtidigt haft två lidelser, skola vi, om den ena af dem åter uppstår, känna äfven den andra. Hvarje ting kan sålunda indirekt bli orsak till glädje, sorg eller begär; den känsla, som tinget framkallar, väcker nämligen en annan känsla, hvilken vi ofta själfva icke kunna förklara därför att vi glömt den ursprungliga förbindelsen mellan de båda känslorna. Många oförklarliga sympatier och antipatier äga detta ursprung.
Genom sammansättning och växelverkan af de olika lidelserna kan en mängd härledda lidelser uppstå. Dessa bildas med samma naturnödvändighet som de ursprungliga lidelserna. “Vi sättas på många vis i rörelse af olika yttre orsaker och drifvas liksom hafvets böljor, hvilka piskas af olika vindar, utan att vi känna målet och utgången.“
Hvarje tings väsen är dess kraft, hvars uttryck är verksamhet. Begäret, viljan, är sålunda den verksamma, aktiva, affekten. Som hvarje yttring af kraft stegrar själfkänslan och alltid är öfvergång till större fullkomlighet, d. v. s. glädje, äro alla verksamma affekter af glädjande slag; ingen sorgsen eller nedslående affekt är verksam. Vår verksamma affekt, d. v. s. begäret, är sålunda vår handlingskraft, vår andliga kraft, vår duktighet, vår dygd, och då den verkar, höjer den oss öfver de lidande tillstånd, som vållas af sinnliga njutningar och svaga och sorgsna förnimmelser. Vår andes kraft frambringar sålunda i vårt lif den måttfulla, nyktra, sansade hållningen, i vårt sinnelag mot andra det anspråkslösa, milda, välvilliga tänkesättet; den ger oss
