52
själfva styrka och gör oss oegennyttiga och hjälpsamma mot andra. Fördenskull äro själsstyrka och ädelmod de båda arterna af dygdens verksamma affekt, hvars grundform är lifsmodet, fortitudo. Måtta och återhållsamhet äro exempel på själsstyrka, anspråkslöshet och mildhet exempel på ädelmod. På detta sätt följer ur de verksamma affekterna med nödvändighet det sedliga lifvet.
Under lidelsens herravälde äro vi ofria. Finnes öfverhufvud en frihet, så kan den bestå endast i en makt, som upphäfver lidelsernas herravälde, och denna makt kan endast bestå i de verksamma affekterna. Så länge vi äro fångna i lidelser och uppfyllas af begär efter yttre ting, föreställa vi oss dessa ting icke sådana de äro, utan sådana vi begära dem: våra föreställningar, d. v. s. våra idéer, äro icke klara, utan oklara, “inadekvata“, och människan lider, så länge hon under de yttre tingens, de begärda föremålens inflytande tänker oklart eller har inadekvata föreställningar. De idéer, hvilka följa endast ur andens natur, kunna däremot icke vara oklara, utan äro klara eller “adekvata“. En verksamhet, som utesluter lidandet, kan fördenskull åstadkommas endast genom andens kraft, och uttrycket för denna kraft, d. v. s. andens eller förnuftets verksamhet, kan sålunda bestå endast i det klara tänkandet, i de adekvata idéerna, den sanna kunskapen om tingen.
Vi äga således ett medel att skilja godt och ondt. Godt är hvad som främjar vår dygd, makt eller kunskap; motsatsen är ondt. Men i våra handlingar bestämmas vi endast af begär och affekter. Den medvetna affekten är vilja eller begär. Vi begära hvad som gläder oss;
