62
kände sig högeligen upprörd öfver att Spinozas barberare på den räkning han inlämnade till dödsboet kallat Spinoza: “Salig herr Spinoza.“
Den 25 febr. 1677 jordades den store tänkarens stoft på en kristen kyrkogård. Flera ansedda personer följde hans kista. Först en sen eftervärld har påmint sig Spinozas betydelse samt hvad den haft den utstötte judiska filosofen att tacka och rest hans bildstod, som aftäcktes den 21 februari 1877, i närheten af det hus, han sist bebodde i Haag.
Det fanns tillräckligt många personer i Haag, som sett Spinoza och för hans lefnadstecknare kunde beskrifva hans yttre företeelse. “Han var“, säger Colerus, “af medelstorlek, hade regelbundna anletsdrag och något mörk hy, krusigt och svart hår, långa svarta ögonbryn; hans utseende visade genast, att han var en afkomling af de portugisiska judarna.“ En annan af hans lefnadstecknare tillägger, att han hade “små lifliga och mörka ögon och att hans anletsdrag varit behagliga.“
Det enda säkra porträtt af Spinoza, hvilket framställer honom i hans hvardagsdräkt, är af van der Spijcks hand och köptes 1866 af drottningen af Nederländerna. Den första offentliga afbildningen af honom var ett kopparstick, som åtföljde några exemplar af den första upplagan af hans samlade arbeten. Det kopparstick, som åtföljde den tyska öfversättningen af Colerus’ lefnadsteckning, har till underskrift: “Han bär förkastelsens tecken på sin panna!“ Hegel har upptagit detta hätska uttalande och omtydt det på ett sätt, som står i öfverensstämmelse med Spinozas verk-
