Sida:Efterlemnade dikter.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95


Jag vill jubla, jag vill sjunga,
missmod vet jag icke af —
Eja, lustigt ut att gunga
på det friska, fria haf!

Öfver svallen vagga slupen,
ila fram med spända skot
och utöfver gröna djupen
fagra kuster styra mot!

Ö jag ser som fjärran gungar
bortom vredgad böljas brus —
rosenbuskar, lagerdungar
hägra fram i middagsljus.

Där på ön får sjöman glömma
stormarna i säker hamn
och sin trötta tinning gömma
i en varm och trofast famn.