Sida:Efterlemnade dikter.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
96


Framåt mot ett okändt fjärran,
ebben faller redan ut —
Om jag hittar, vete Herran
mellan bankarna till slut.

Dock jag tviflar icke rådlös,
där vid rodret lugn jag står,
bättre än att lefva dådlös
är att dö i unga år!

Vinden mina segel fyller,
hafsluft, frisk kring pannan känns.
Glad seglats, när sol förgyller
fria fjärdar utan gräns.

1877.