profeter af en ny, en bättre dag,
förklarade jag ser de ädles drag.
Nu ser jag dig . . . Af alle som jag såg,
till dig, o gubbe, drages främst min håg!
Ty hvad jag anade har du förstått,
och hvad jag drömde om, det har du nått;
jordandens ljus, det lyste mot oss tu,
jag föll till fota, du stod upprätt du,
och genom lifvets växlingar som spela
du lagen såg som länkar hop det hela.
O, om då lifvet ännu mot mig log
och pulsen varm i detta hjärta slog,
o, om du då stått bleke grubblarn nära
förtviflan ej hans ande fått förtära
och ej mot afgrund då han styrt sin färd.
»Hur konstigt flätad också knuten är
skall lösas likafullt dess runoslinga,
och reglar skola bräckas, portar springa.
Om jordekedjad ande ej vardt gifvet
att fatta hemligheten af sitt jag,
det tunga grubblet dock från skuldran tag,
och rikta andens verksamhet på lifvet!
Sida:Efterlemnade dikter.djvu/123
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
